Jag utnyttjar en tvetydighet i beskrivningen här, och registrerar det som var min drömmcykel. Jag var fattig och drömde länge om en lite ihopfällbar cykel, så jag skulle kunna ta med den på tåg och buss och vara fri, pluss att jag tycker om små saker. Den sortens cyklar var för dyra för mig, men så hittade jag deömcykeln på överskottet, billigt, men för mig för en stor summa. På dess jungfrufärd till affären märkte jag snart att bromsarna behövde justeras, så tjugo meter hemifrån ställde jag den i ett cykelställ för tågpendlare, och gick istället till affären. Eftersom jag hade mycket att bära på väg hem lät jag den stå, och tänkte hämta den sen, men det glömde jag, och när jag nästa dag skulle hämta hem min cykel var den borta…
Jag minns sällan mina drömmar mer än någon minut nuförtiden, och dagdrömmer inte så mycket om cyklar heller längre. Det är svårt att använda dem när man aldrig kann ställa ifrån sig dem nånstans utan att det är stor risk att de försvinner.
Oppfølgingsspørsmål: Låste du den i cykelstället för tågpendlare?
Drømmesykkelsamfunnet står bak deg uansett, naturligvis, men det kan være godt å vite.